Krimgotiska

Jag har, av lätt insedda skäl, på sistone fått många frågor om Krim – om Rysslands rätt till halvön, om dess tatariska befolkning, om utvecklingen under andra världskriget, med mera. Idag väljer jag en fråga ur högen, som även har dykt upp tidigare: har inte området fordom haft en unikt långlevad gotisk befolkning? Finns det språkliga rester av denna?

Det är helt korrekt att det länge levde ett folk som hänvisades till goter på Krim. De dyker upp då och då i källorna från 200-talet ända till 1780, men forskarna grälar om exakt vilket språkligt och etniskt ursprung folket hade (vissa vill gärna ha dem till saxare snarare än goter). Problemet är att begreppet goter under senantiken och tidig medeltid var så populärt att många grupper anammade det och gjorde det till sitt, varför vi aldrig lär kunna räkna ut vilka som ursprungligen dolde sig bakom beteckningen krimgoter.

Under senmedeltiden, efter den kris som drabbade Bysans under fjärde korståget, ingick krimgoterna i det ofta självstyrande furstendömet Theodoro på södra Krim, med Doros (dagens Mangup) som huvudstad. Inte förrän på 1470-talet underkuvades regionen av turkarna och införlivades med Osmanska riket. Paradoxalt nog nådde västeuropéernas intresse för Krims goter en kulmen först därefter, på 1500- och 1600-talen, då ett flertal resenärer rapporterade om folket. Den mest berömde var den flamländske diplomaten Ogier Ghiselin de Busbecq, som rapporterade om en konversation med två krimgoter och skrev ned en krimgotisk-latinsk ordlista, som har varit föremål för intensivt studium. Många ord ligger mycket nära övriga germanska språk – som exempel kan nämnas att ordet äpple stavades apel, ordet syster schuuester, och ordet gå geen. Vid denna tid var krimgoterna grekisk-ortodoxa kristna, men enligt en rapport från 1600-talet skall de fortfarande ha läst Bibeln skriven med de gotiska bokstäver som lanserades under senantiken.

Ingen vet exakt när krimgoterna försvann, men det finns inga rester av dem idag. De flesta brukar mena att de under 1700-talet assimilerades med omgivande folk, främst tatarerna, och övergick till islam. (Som en parentes kan nämnas att nazisterna under ockupationen av Krim på 1940-talet började döpa om orter till namn som syftade på goterna. Sevastopol fick således heta Theoderichshafen.)