Silverbibeln

Silverbibeln, (lat. Codex argenteus, egentligen “silverboken”) är en unik handskriven evangeliebok på det numera utdöda språket gotiska från början av 500-talet. Silverbibeln är den absolut främsta källan till gotiskan.[1] Silverbibeln kan därför räknas som kulturhistoriskt ovärderlig när det kommer till språk- och kulturforskning.

Bladen är tunna purpurfärgade pergament av mycket hög kvalité, och bläcket som använts är antingen silver eller guld. Den dominerande silverfärgade texten har gett upphov till titeln Silverbibeln (silverboken).

Silverbibeln är förmodligen skriven i Ravenna, Italien under östgoternas härskartid i början av 500-talet. Silverbibeln var känd på 1500-talet, då den fanns i ett benediktinkloster i Werden i Ruhrområdet. Någon gång under 1500-talet övergick Silverbibeln i kejsar Rudolf II:s ägo och den fanns i Prag när svenskarna stormade staden 1648. Silverbibeln togs till Sverige som krigsbyte och införlivades i drottning Kristinas bibliotek. Efter hennes abdikation skänktes den till Isaac Vossius som tog den med sig tillbaka till Holland. Den återköptes senare av svensken Magnus Gabriel De la Gardie som sedermera skänkte den till Uppsala universitet år 1669.

Nämnas kan att någon, möjligen Olof Rudbeck d.ä. (1630–1702), professor på Uppsala universitet, utförde förfalskningar i Silverbibeln. Genom att ändra i originaltexten framstod det plötsligt som att Jesus besökt templet i Uppsala. Syftet var att göra Uppsala till den västerländska civilisationens vagga.

Johan Ihre bevisade att översättningen av Silverbibeln från grekiska till gotiska ursprungligen gjordes av den gotiske biskopen Wulfila åren 341–383. Hans fragment avskrevs under 500-talet, troligen i Ravenna, norra Italien, under ostrogoternas härskartid. Århundradet är bekräftat med C14-metoden. Generellt anses den ha tillverkats för Theoderik den stores räkning. Under de cirka 1000 år den varit okänd tros den bland annat ha tillhört Karl den store. Ursprungligen hade Silverbibeln minst 336 blad men av dessa är endast 188 stycken kända. 187 av sidorna förvaras på Carolina Rediviva. Det 188:e bladet återfanns 1970 och förvaras i domkyrkan i tyska Speyer. Silverbibeln innehåller de fyra evangelierna och är därmed namnet till trots inte en bibel utan en evangeliebok. Inför ett stadsbesök i maj 1990 ryktades att Tjeckoslovakiens president Václav Havel skulle göra en formell framställan att återkräva Silverbibeln till Prag, och Utrikesdepartementet vidtog efterforskningar kring det rättsliga läget. Någon framställan från Havel kom dock aldrig. Silverbibeln visades för allmänheten till 5 april 1995, då den trots placering i monter med lamellglas och larm stals och tillfälligt hamnade på villovägar. Silverbibeln fördes 2011 upp på Unescos lista över världsminnen som ett av sex svenska samlingar.

 CA1

Silverbibeln är trots sitt namn ingen fullständig bibel, utan en nedteckning av de fyra evangelierna, ett evangeliarium, på gotiskt språk. Översättningen från grekiska till gotiska gjordes på 300-talet av den gotiske biskopen Wulfila, som också konstruerade det gotiska alfabetet.

Silverbibeln är förmodligen skriven i Ravenna under östgoternas härskartid, och möjligen just för deras kung Theoderik den store, i början av 500-talet. Den är skriven på tunt purpurfärgat pergament av mycket hög kvalitet med guld- och silverbläck. Silverskriften dominerar och har också givit upphov till benämningen “silverboken”, “codex argenteus”.

Den skrevs som en praktbok, vilket kan vara svårt att genast inse idag. Förmodligen var den ursprungligen inbunden i ett praktband som var prytt med pärlor och ädelstenar. Silverbibelns text är ett av de äldsta och mest omfattande av alla idag bevarade dokument på gotiskt språk.

ca2Sida ur Silverbibeln: Matteus X:41-XI:3.

Silverbibeln var känd på 1500-talet, då den fanns i ett benediktinkloster i Werden i Ruhrområdet. Den övergick före år 1600 i kejsar Rudolf II:s ägo och fanns i Prag, när svenskarna stormade staden 1648. Som svenskt krigsbyte kom den till Stockholm och införlivades med drottning Kristinas bibliotek. Efter drottningens abdikation övergick den till en av hennes bibliotekarier, Isaac Vossius, som förde den till Holland. Därifrån köptes den av rikskanslern (och universitetskanslern) Magnus Gabriel De la Gardie, som 1669 skänkte den till Uppsala universitet.

CA3

Silverbibeln kan ses i bibliotekets utställning Expo Rediviva.

 

Silverbibeln hade ursprungligen minst 336 blad. Av dessa finns 187 bevarade i Uppsala. Ytterligare ett blad finns bevarat till eftervärlden i Speyer i Tyskland. Det återfanns sensationellt år 1970 i domkyrkan i Speyer tillsammans med några dolda helgonreliker. Detta blad har av format och annat att döma delvis färdats på andra vägar än de övriga innan det för våra ögon kom fram i dagsljuset.

Silverbibelns text är utgiven i olika editioner. Den senaste och viktigaste är den faksimiledition som gjordes 1927 med högteknologisk utrustning, skärpa och kompetens av bland andra The Svedberg.

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com
Hoppa till verktygsfältet